Färjestad gick inte till final i år heller. Vi åkte ut mot samma ihopplockade bajslag som förra året – LHC. Denna händelse får mig att bygga upp en motvilja, inte bara mot LHC, utan mot hela detta landskap. Jag kommer aldrig att kunna hålla på något annat lag i Elitserien än Färjestad, så länge jag lever. Detta grundar sig inte bara i att Färjestad helt enkelt är bäst, utan också i det faktum att jag är och förblir värmlänning i mitt hjärta, för alltid.
Varje gång jag sitter på tåget hem till min familj, och kommer närmare och närmare mitt kära hemlandskap, fylls min kropp med en behaglig känsla. Jag kliver av tåget och allt jag ser känns så bekant, det känns så rätt och det känns att jag är hemma redan när jag är i Karlstad. Det är något speciellt för mig med Värmland, jag har knutit ett band som aldrig kommer att klippas av. Jag uppskattar hela detta underbara landskap, dess fantastiska natur med alla skogar och sjöar, alla mysiga städer som man liksom hittar i efter att ha varit där ett fåtal gånger, alla de värmländska dialekterna, ”storstaden” Karlstad och det idylliska Glava Glasbruk där vi har vår sommarstuga som vi åker till varje sommar. Jag ler, då jag tänker på hur min mormor vid våra ankomster kommer utspringande på verandan i ett förkläde täckt med mjöl, i full gång med att baka just det brödet som jag älskar. Jag skulle kunna ägna ett helt inlägg åt att berätta om hur viktigt just Glava Glasbruk är för mig, men det är en allt för omfattande detalj, som skulle ta för mycket plats i anspråk. Det får bli en annan gång.
Vidare kan man fråga sig vad jag egentligen gör här nere, i det platta, tråkiga och ocharmiga landskapet Östergötland, där man kan hitta Sveriges i särklass fulaste dialekt och har motvind åt vilket håll man än cyklar. Gjorde jag inte fel när jag valde Linköpings Universitet framför Karlstads? Jag har kommit till insikt, när jag funderat på saken. Om jag valt att stanna i Värmland hade jag haft alldeles för nära hem, vilket skulle innebära att jag inte på samma sätt skulle tvingas lära mig att klara mig på egen hand. Dessutom är det ju onekligen så, att man uppskattar saker man inte alltid kan få, mycket mer än saker man har konstant tillgång till.
Man skulle alltså kunna anta, att min uppskattning av Värmland delvis är bunden till, eller förhöjs tack vare, det faktum att jag för närvarande befinner mig i Östergötland.
