Betnér på Stureplan.

Hunger, trötthet och hat.

De tre ovannämnda känslorna har under denna termin varit ett ständigt återkommande inslag i min till synes mindre attraherande vardag. Det känns som de går lite hand i hand, faktiskt. Jag vaknar efter att ha sovit kanske 3-4 timmar, orkar inte äta frukost och blir som en följd av hungern och tröttheten hatisk. När jag sedan äter en stadig lunch i hopp om att kanske piggna till blir jag helt matt istället, och följaktligen trött på ett annat sätt, lite lam sådär. Jag vill dock inte skylla allt det hat jag kan känna under en dag på enbart just hunger och trötthet. Tror snarare det är så att jag mer eller mindre har rätt att hata vissa ting, jag menar, vem kan göra annat än att hata exempelvis Statistik och Juridik när det känns som det är totalt bortkastad tid att läsa dem båda? Vem kan göra annat än att hata obligatoriska uppgifter som egentligen inte har särskilt mycket med det program man valt att göra och helt enkelt saknar relevans? Vem kan göra annat än att hata tjat, tidiga mornar, alkoholmonopol, dåliga brödrostar, kompletteringsuppgifter, ett behov av att städa och en del människor? Nu är hat förvisso ett ganska laddat begrepp för många, men det känns som jag har rätt att använda det, åtminstone ibland.